

Här är vår hund Cilla. Hon är en rottweilertik från kenneln Crossways och är ungefär 10 månader. Hon är ett riktigt busfrö och älskar att springa i skogen och släpa på stora pinnar stora som träd. Hon är ett riktigt charmtroll och gör allt för att få sig en godisbit. Hundgodis så klart och frollic är den klara favoriten. Hon är väldigt lugn och inte alls så där blodtörstig som det står om i alla tidningar. Ofta om man läser i tidningen när det är någon som blivit utsatt för en attack av en hund brukar de skriva "rottweilerliknande" hund. Visst rottweiler kanske är mer lämpad och har många fördelar i att bli en kamphund men alla hundar kan bli galna om de har en uppfödare som är helt knäpp. Det är ofta inte hunden det är fel på utan sättet hundägaren behandlat sin hund eller lärt den att bete sig.
Cilla har precis börjat bli lite mer "vaktig" av sig. Innan har det inte varit mycket vakthund i henne fastän det är det hennes ras brukar vara mest känd för. Om det har kommit hem främande till oss har hon lagt sig ner på ryggen och velat bli kliad. Hmm bra vakthund!!
En annan liten rolig detalj vad gäller hundar...visste ni att de hundar som orsakar flest skador på matte och husse är små hundar som till exempel chiuaua (vet inte hur det stavas men ni vet de där små ättriga hundarna bland annat Paris Hilton har en liten sådan i sin handväska) De blir lätt nervösa och biter och deras små sylvassa tänder gör att många får åka in och sy för att de blir så djupa sår.....
Nu ligger Cilla vid mina fötter och sover. Det gör hon för det mesta när jag sitter vid datorn eller pluggar. Idag har hon fått ett stort ben men än så länge har hon bara kommit halvvägs sen var hon tvungen att vila lite. Vilket är väldigt ovanligt. Får hon ett ben brukar hon bli näst intill besatt och gnaga på det tills det är slut.
Jag har alltid älskat hundar men trodde aldrig att jag kanske skulle bli matte förrän pensionsålder när man har mer tid och kanske känner sig ensam. Men nu när Cilla har varit i mitt liv i 10 månader så känns det helt naturligt och jag kan absolut inte tänka mig att vara utan henne. Visst är det ibland lite omständigt om man ska åka bort men tänker man till lite och planerar så löser det sig alltid. Både jag och Mattias är oerhört tacksamma för den villkorslösa kärlek Cilla ger oss och vi älskar henne lika mycket tillbaka...även när hon är som busigast och ska testa var gränsen går!!


