Trädgården står i blom

Såhär vackert ser det ut i vår trädgård just nu. Vi har två tomatplantor som är helt översollade med tomater. De är stora men än så länge väldigt gröna men det var någon som sa att tomaterna antagligen inte kommer att bli ätbara förrän i september någon gång. Det gör inget om de inte kommer att gå att äta över huvud taget för jag är helt chockad över att vi lyckats få så fina tomater med tanke på att vi inte är så jättebra på att ta hand om dem.

Likaså har alla blommor som vi har planterat i stenhögen tagit sig och blommar jättefint. Helt otroligt att rosorna tagit sig och blommar så fint som de gör. När vi köpte dem sa de att rosorna skulle sättas ner en halv meter i jorden och det gjorde inte vi för vi fick inte ner dem så långt ner i stenhögen. Så vi tog en chansning och planterade ner dem ändå. Men de har tagit sig och blommar jättefint. Nu har jag börjar förbereda för hösten. Jag har planterat om alla pelargoner så att jag kan ta in dem över vintern och Mattias mamma Anita har lärt mig hur jag ska ta hand om dem och hur jag ska göra till våren.

Vardagen

Vardagen tassar på med stora kliv....innan man ens har hunnit blinka så är det helg igen. Jag har inte drabbats av någon tristess av att gå hemma än, det finns ju så mycket att göra hela tiden. Det faktum att vi har djur gör nog också att man har att göra hela tiden för är det inte långa promenader, lek, kjel, bus och utfodring så blir det ju även stökigt och hårigt och vi får dammsuga minst en gång om dagen. Fast det är något både jag och Mattias står ut med för vi får så mycket tillbaka av både Cilla och Misse.

När man har hus är det väl allmänt så för alla kan jag tänka mig att det känns som att det konstant finns saker att göra och projekt att gemonföra. Jag har precis insett att fönstrena behöver putsas. Det tar sin lilla tid vi har ju så väldigt några fönster...det är priset man får betala när man bygger nytt fint hus med en miljon fönster. Igår hann jag putsa tre fönster sen protesterade Theo... det var alldeles för tråkigt tyckte han, vi får se hur långt jag hinner idag innan han protesterar.

Nähä nu protesterar Theo det här med internet var tydligen inte heller roligt. Vi ska gå och leka med hans sköldpadda som låter en massa och blinkar den är MYCKET roligare än den här skiten...

Theo 2009-06-12

Den 12 juni föddes vår älskade lilla guldklimp. Eller så liten är han inte. Han har inte mycket babyhull men han är lång som jag vet inte vad.... När han föddes var han 53 cm lång och nu en och en halv månad senare har han hunnit bli 62 cm lång. När vi hade träff med föräldrargruppen fick vi veta att en utav bebisarna där var 53 cm lång nu!! Kurvan i Theos rapport på BVC pekar spikrakt uppåt. Barnmorskan har sagt att eftersom han är så lång så kommer han kanske inte att få så mycket hull utan alltid vara lite slankare. Både jag och Mattias undrar vem han har fått det av varken jag eller han är ju direkt slanka vi är lite mer, vad ska jag säga, "stabila"....

Nu är det också bestämt att hans mellannamn blir Bo Gillis. Det är nog många som trode att det var ett skämt men vi tyckte det var gulligt och hade inte något annat förslag så det fick bli det. Det är väl inte helt fel att vara döpt efter både morfar och farfar!! Det måste ju innebära att man får extra många och stora och fina presenter...

Annars är Theo en väldigt glad bebis. Nu när amningen fungerar som den ska så växer han så att det knakar och är nöjd för det mesta. Han sover väldigt bra på nätterna och jag tror att jag och Mattias håller på att bli bortskämda. Han somnar oftast vid klockan åtta eller nio på kvällen och sover till två, tre på natten och sen vaknar han igen vi sex tiden och sover till nio ungefär. Väldigt lyxigt har jag förstått efter att ha hört hur många andra har det. Det är bara ibland som han är väldigt gnällig på natten och då har vi för det mesta gott tålamod med det eftersom det inte händer så ofta.

Att vara mamma är mycket bättre än jag kunde föreställa mig. Än så länge känner jag inte av någon tristess av att gå hemma. Fast jag tror jag är ganska så bra på att underhålla mig. Vi har ju dessutom Cilla som kräver sin uppmärksamhet också med promenader och lek och kel. Cilla har tagit Theos ankomst väldigt bra. Man kan ju aldrig vara säker på hur en hund kommer att reagera men än så länge har det gått helt smärtfritt. Nu när jag sitter och skriver ligger Cilla nedanför Theos säng och sover. Hon har blivit väldigt vaktig sen Theo kom till världen så det måste väl vara ett bevis på kärlek och att hon vill beskydda oss.

Jag ska försöka bli bättre på att hålla bloggen uppdaterad men jag kan nog inte lova något...det beror på Theo...skönt att ha någon att skylla på om det inte blir några intressanta blogginlägg!!