The big house

Det är många som undrar hur det går med huset....jag brukar svara lite sarkastiskt att jag inte har en aning. Det kanske verkar lite spydigt....och det är det kanske också....men ibland blir jag lite trött på alla frågor speciellt när det är så att det inte är vi som gör huset. Huset görs på en fabrik i Vaggeryd i Småland. Smålandsvillan ansvarar för att själva villan monteras och kommer på plats utan att rasa ihop. Det ansvaret som vi har tagit på oss är att göra grunden. Lägesrapport vad gäller den är att den är klar och godkänd av inspektören Öhman. Öhman är en jättesnäll go gubbe. Han tyckte att vår grund var en av de bästa grunderna han hade sett. Vi skickade den informationen vidare till Marcus, Mattias bror, för det är han som ansvarat för det arbetet. Öhman är en ganska så trevlig och gemytlig man i sina bästa år. Det första mötet vi var på med honom sa han till oss att det är viktigt att vi är snälla mot varandra och att vi fortsätter vara vänner. Gubben är ganska så klok!

Huset kommer imorgon. Ska bli spännande att se när det lyfts på plats. Just nu står det in-checkat och klart på kajplanen i Oskarshamn. Det är inte alla som har möjlighet att se sitt hus transporteras i små delar på lastbilar innan det monteras på plats.

Vad gäller räntor och finanskriser och allt vad det heter.....så ja vad ska man säga. Räntorna har stigit. Vi vet inte än exakt vad det innebär för oss förrutom ökat belopp vid amorteringen. Men vi har inte låst våra lån än det gör vi inte förrän hela huset är klart så vem vet tills dess kanske de har hunnit sjunka lite. Annars litar vi på våran bank-tant Maud. Hon verkar ha alla hästar hemma och så länge hon inte säger att det är någon fara på torpet så tänker jag inte gå och hålla andan. Det är ju rätt så lika för alla om man tänker efter. I tuffa tider prioriterar man och sparar in på sådant man egentligen inte behöver och så brukar det lösa sig!!

Bajs på händerna!

Följande står i expressen idag: "Var fjärde person har bajs på händerna - många är dåliga på att tvätta sig. Händer rena smittohärdar."

Detta tyckte jag var helfestligt, ja jag kanske delvis är väldigt lättroad, speciellt såhär på kvällskvisten. Jag skrattade lite för mig själv när jag läste detta i alla fall. Sen drabbades jag av sjuk sympati för alla dem som lider av olika tvångstankar och liknande. Tänk de som redan innan till exempel har tvångstankar om att tvätta händerna.....stackarna nu kommer de tvätta händerna mer än någonsin. Jag hörde även häromdagen på radion om någon som hade gjort forskning på ett dagis. De hade på ett dagis infört handsprit som även dagisbarnen använde och resultatet visade på att de lyckats sänka sjukdomarna med 12 % i jämförelse med en kontrollgrupp. Detta tyckte jag var jätte intressant och tycker att alla dagis borde ta del av denna forskningen och införa handsprit. Det måste vara en jätte billig investering för både föräldrar, barn och dagispersonal. Självklart borde ALLA arbetsplatser ha handsprit på sina arbetsplatser. Vi införde det för ett tag sedan på Destination Gotland och det är jag välldans glad för. Varje kväll när jag kommer hem från jobbet och tvättar händerna blir vattnet helt svart av all smuts jag drar med mig hem. Det är rätt så äckligt när man tänker på det. Det är extra äckligt när man tänker på alla pengar som vi sitter och pillar i när man har kassan vid in-checkning och liknande. Man vet ju aldrig vart de pengarna har varit. Jag vet att undersökningar som har gjorts på pengar visade att det fanns bajs på dem också. Hur lyckas människor med det egentligen?..... Jag vill nog förresten inte veta svaret! Jag ska nog köpa hem handsprit....GUD, har jag drabbats av tvångstankar nu.....jag måste nog gå och tvätta händerna...nu!

Vad skulle du göra....

Jag måste erkänna att jag är en av dem som älskar att titta på talkshows som Oprah Whinfrey och Ellen Degenerees och den svenska varianten (men inte lika bra) Efter Tio med Maloue. Det passar mig perfekt att titta på allt detta skräp. Den enda gången som jag har tid att sätta mig ner och titta på tv är ibland på dagarna vid dessa tidpunkter som dessa program går på eller sent på kvällen efter att jag slutat jobbet och då är det nästan alltid någon kriminal såpa som går som Jordan rättsläkare eller Law and order. Min variation i tv utbud är väldigt begränsad. Men ibland händer det faktiskt att man kan lära sig ett och annat genom dessa talkshow det är, tror det eller ej, inte bara en massa skräp. Som till exempel för några veckor sedan när det handlade om autism på Oprah eller förra veckan handlade det om orkideér på Efter tio. Jag tycker det är jätte fint med orkideér men det är hopplöst att få dem att hela tiden vara fina jag tycker jag bara lyckas få dem att dö tills det bara är kvar något enstaka blad och en pinne. Säkert många som känner igen sig.... men hos Maloue var det en orkideé expert som gav många bra och nyttiga tips som jag inte hade en aning om, ganska så enkla tips dessutom! Blir nog en orkideé framöver......

Till problemet....eller inte problemet ett etiskt dilemma kan man väl kalla det. På Efter Tio tog de i en diskussion upp ett etiskt dilemma som handlade om vad skulle du göra om du hittade en femhundralapp på gatan eller i en affär?
Jag vet precis vad jag skulle göra. Jag skulle ta den. Det rätta svaret skulle väl vara att lämna in den i affären eller att lämna den till polisen. Men ärligt talat vad är chansen att den rätta ägaren får tillbaka den? Ska man hänga upp den i affären med en lapp "någon som känner igen denna"? eller "återfås mot beskrivning".......näe jag skulle ta den själv och möjligtvis för att ha lite bra samvete lägga i 50 kr i en röda korset börsa i affären. Jag har ingen moral eller skröpler när det gäller sådant.....någon annans olycka blir min lycka.....näe fy vad taskigt det lät inte bra. Men ärligt talat vad ska man göra då i en sådan situation? Vad skulle du göra? Ärligt......

Valpfetma

Jag har drabbats av extrem uppgång i vikt över sommaren och nu på hösten. Jag kallar den för valpfetma. Nä det är inte som det låter att Cilla har drabbats av fetma utan det är snarare så att matte och husse har blivit lite runda, mest matte, husse rör sig så mycket på jobbet så på honom syns det inte. Förrutom när han desperat letar efter lite fett att ta i runt midjan fast knappt hittar något bara för att visa mig att jag inte är den enda som ökat i vikt. Anledningen till att jag kallar det för valpfetma är för att ända sedan Cilla klev in i mitt liv har fokus väldigt snabbt ändrat riktning till att inte alls ligga på mig längre. Ungefär, kan jag tänka mig att det är, som när man får barn. Helt plötsligt sätter man alltid det lilla knytet före ens egna behov. Precis så är det med Cilla. Jag sätter alltid henne i första rum och det gör att mina egna behov många gånger får stå åt sidan. Jag drabbas av extrem ångest så fort hon har fått vara ensam i endast några timmar fastän jag vet att hon klarar sig. När jag väl kommer hem kan jag absolut inte gå iväg igen utan känner att jag måste vara hemma och underhålla henne. Detta innebär att när jag kommer hem från skolan eller jobbet kan jag inte släpa iväg mig till gymet. Vilket har lett till att vikten ökat. Jag går en massa långa promenader med Cilla men det är inte samma sorts träning som det blir i gymet och förbränner inte lika mycket. Därtill att jag äter en massa onyttigt.

Men ha förtröstan gott folk.....idag har jag bestämt mig för att sluta gnälla. Så länge som jag inte gör något åt det mer aktivt till exempel slutar äta en massa skräp, så får det vara. Jag mår ändå bra och känner inte av det så mycket förrutom att mina favvis jeans inte sitter lika bra längre. Jag vet att jag kan gå ner i vikt om jag vill så det är bara att acceptera hur det är och sluta klaga...det värsta som finns är människor som går och gnäller men inte gör något åt det. Jag kommer nog inte göra så mycket åt det just nu men kommer också därför sluta gnälla om det. Det finns så mycket annat man kan bitcha om......

Ordspråk

Jag är helt besatt av ordspråk. Jag kan sitta i flera timmar på internet och söka bra och roliga ordspråk. Men jag tycker det är bra och roligt och kan rent av vara uppmuntrande att hitta ett riktigt bra ordspråk som jag kan gå och tänka på när det behövs. Ibland kan jag behöva det när det är jobbigt eller bara för att muntra upp mig själv. Ibland när jag har läst något bra ordspråk kan jag sitta och flina åt det i flera timmar efteråt. Jag lär ju se en aning fånig ut när jag står och flinar i kön på Maxi eller flinar åt våra kunder vid in-checkningen.

En del ordspråk får en att tänka till, stanna upp med det man håller på med och faktiskt tänka till. Som idag till exempel hittade jag detta ordspråket som får en att verkligen tänka på att leva i nuet. " I människans liv finns det tre stora händelser: födas, leva och dö. Hon vet inte om att hon föds, lider av att dö och glömmer att leva." (Jean de la Bruyére) Känn på den......nä men allvarligt jag vill inte vara sentimental eller så men jag vet inte hur det är med er andra men jag kommer konstant på mig själv med att tänka eller planera för något man ska göra först en tid framöver istället för att leva och uppsakatta det man har idag. Som idag till exempel när jag var ute på långpromenad med Cilla stannade jag upp och tog ett djupt andetag och tittade på naturen och var tacksam över att kunna andas den friska luften som var och se på alla fina färger som är i naturen nu på hösten. Det var underbart och jag kände mig oerhört duktig och glad!

För att avsluta lite roligare kommer här ett ordspråk till kanske lite roligare....eller inte...det är upp till dig att avgöra jag tycker det är lite festligt i alla fall.
"Kärlek är en allvarlig mentalsjukdom." (Platon)
Han var en vis snubbe!!

För att se fler ordspråk kan du titta på www.livet.se/ord

Titta hit!

Hejsan alla andra bloggare ute i världen!
.....ja hälsad är även du som inte bloggar men tjuvläser andras och önskar innerst inne att du också hade en. Det finn ju även de som läser andras bloggar bara för att kunna tänka att de är så j-la mycket bättre än alla andra och för att kunna anonymt spy galla över stavfel och annat dåligt som skrivs i bloggar.

Jag har väldigt länge nu tänkt att jag också skulle ha en blogg men inte fått arslet ur vagnen och skaffat en förrän nu. Men det kanske blir desto bättre för er läsare då jag har samlat på mig många historier på vägen. Jag har en känsla av att mitt bloggande kommer att vara väldigt flitigt i början och kommer säkert sakta men säkert, precis som med facebook, så småningom rinna ut i sanden. Men jag ska försöka att hålla bloggen uppdaterad så mycket som jag hinner.

Bloggen kommer säkert inte alltid att innehålla super roliga berättelser....livet har ju sina bra dagar och sina dåliga dagar. Men bloggen kommer väl att fungera som en dagbok där jag berättar om vad som händer i och kring mitt liv och tankar om detta. Kan bli rätt så intressant så håll dig uppdaterad!!